För det första blev jag osams med A, vilket gör mig så himla less! Jag fixar inte riktigt att vara osams med folk. Det är bland det värsta jag vet, men samtidigt är jag så jäkla envis. Sen hade jag PMS oxå, så man var ju lite extra känslig >.<
Lite senare på dagen skulle jag ner och handla lite. Jag cyklar ner till Willy's, köper det jag ska ha, bla ett jättepaket med tvättmedel, går ut och packar cykeln och börjar trampar hemåt. Tvättmedlet hänger jag på styret. Dumt gjort... När det blir dags för mig att cykla över vägen så blir jag först tvungen att stanna för det kommer en massa bilar. Jag ser mig för och börjar cykla iväg igen. På något vänster så får tvättmedlet fart och fastnar i styret, så jag kan inte riktigt styra... Jag är påväg rakt emot ett staket, men lyckas svänga undan från det. MEN, styret viker sig och jag far över styret och får cykeln på mig, och självklart går paketet med tvättmedel sönder... Så där ligger jag mitt på gatan i en korsning med cykeln över mig och i ett hav av pulvertvättmedel. Inte en jävel stannar för att hjälpa mig, och jag VET att det var flera som såg att det hände.. Aja, jag reser mig upp, skakad och skärrad, och börjar efter bästa förmåga skopa upp tvättmedlet. Jag får upp det mesta efter mycket om och men, men det är ju småsten i skiten... FML...
Jag tar mig sedan de sista 200 metrarna hem på en cykel som är helt skev... Men hem kom jag. Och blåslagen blev jag. Jag har blåmärken över hela kroppen... But the best is yet to come....
Runt 19.30 bestämmer jag mig för att nu var det banne mig dags att laga lite mat. Vilket jag började med. Korvstroganoff skulle jag ha. Jag strimlar falukorven och börjar värma på stekpannan, tar löken och ska börja hacka den. Jag har halvslöa knivar så jag läggen kniven emot löken, och håller den i ett stadigt tag med vänsterhanden. Trycker till för att börja skära löken. SLINTER! Sätter kniven i långfingret och skär ett ca 15 mm långt jack, straxt ovanför leden... Det blöder utav bara helvete... Lätt panik infinner sig, och jag blir i stort sätt handlingsförlamad. Vad gör man då? Jo, man ringer mamma... (Tack mamma, för att du finns och står ut med mina larviga utspel, älskar dig!) Hon lyckas efter ett tag lugna ner mig så pass mycket så jag kan börja tänka själv (jag vill gärna tro det iaf) och kan ringa vidare till 1177. Där säger tanten i luren att "ja du måste till akuten i Västevik". Jahapp... Lucky me... Hur sjutton tar man sig dit då från Hultsfred om man varken har bil eller körkort? Jo, man ringer och beställer sjukresa... Jag fick vänta på taxihelvetet i en timme! Och sen tog det ungefär 1,5 timmar till Västervik... Kommer sen in på akuten där, och de får inte upp mig i systemet eftersom jag är helt nyinflyttad och inte FINNS i systemet än... Fantastiskt.. Men det gick bra ändå. Efter ca 15 min i väntrummet kommer det en ganska söt kille och hämtar mig. Han presenterar sig som Victor. Jag granskar honom lite och ser att han är undersköterska. Och han kunde inte vara äldre 18... Han var så liten! Och så ung! Men trevlig var han iaf. Jag får sätta mig i ett rum och det kommer en läkare in efter ca 10 min. Han tittar på fingret en lång stund och bestämmer sig för sen att vi tejpar det bara.. Fine tänkte jag, bara det läker snyggt och jag slipper infektion tänkte jag. Han tejpade och lade om det och det hela var klart på 15 min. De ringde efter taxi till mig så jag kunde komma hem, vilket jag gjorde runt 00.30. Taxichauffören var förövrigt fruktansvärt trevlig.
Det var min torsdag... Hur var din?
//Sandy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar