Todays Music fix

Fatboy - Last train home

"I never should have left, 
never should have said good bye,
I never ment to hurt you, 
Never ment to make you cry,
Last train home"

Tomt i hjärtat

Dire Straits - Romeo and Juliet

Fan vad jag saknar dig min vän...

"I can't do the talk, like the talk on the TV
And I can't do a love song like the way it's ment to be
I can't do everything, but I'll do anything for you
I can't do everything accept be in love with you
All I do is miss you, and the way we used to be
All I do is keep the beat and bad company
Now all I do is kiss you through the bars of Orion
Juliet, I'd do the stars with you any time..."

Troubles will be gone

Fan vad jag längtar hem... Och personen jag saknar mest just nu är nog min bror...
Jag vill åka hem...

Ghosts that we knew

Okej, nu var det länge sedan jag faktiskt skrev något. Det har varit lite si och så med motivationen till det mesta här i livet (och det är det väl fortfarande egentligen, men vafan).
 Anywhore. Här om dagen messade jag med kompisen, och vi messade ganska sent. Jag har ganska länge känt att jag känner något för honom, och självklart kom vi in på känslor. Han säger att han är rädd för att känna sådana känslor, men att han gör det ändå. Självklart blev jag ju lite varm i kroppen, för jag har fått signaler av honom som jag har tolkat att han känner något för med. Jag sa ju då att "jag känner igen det där" och menade på att jag är också rädd för att känna känslor. Var på han frågar "Vem är det då?:P" Jag försöker slingra mig undan lite snyggt och säger att det är en kompis jag känt ett tag, och frågar sen honom vem han har känslor för. Han såg ju direkt att jag slingrade mig så han försökte ju få det ur mig om vem det var innan han själv skulle svara. Men till slut så sade han vem det var. Och det var inte jag... Och det gjorde så ont att få veta! Det är en annan tjejkompis till honom som han har spenderat ganska mycket tid med sista veckorna. Och tydligen känner hon likadant. Bara att skriva detta här nu gör lite ont i hjärteroten...
Men i alla fall... Han fortsätter fråga mig om vem det är jag känner för. Jag kände att jag orkar inte höra hans "tjat" med, och jag pallade inte med att ljuga ihop en lögn. Så jag erkände att det är honom jag har känslor för... Jag sade också att jag kände mig som en idiot och att jag kommer antagligen inte vara så pratglad de kommande dagarna. Han blev som tur var inte avskräck, men han sa att han skulle sakna att prata med mig, och han verkade faktiskt mena det...
Vi fortsatte prata ett tag till och han verkar inte vilja springa åt andra hållet i alla fall. Vi pratar fortfarande som vi gjorde innan, och de sista dagarna har vi pratat mer än vanligt till och med.
Men just att veta att den man har känslor för inte känner samma. Det är ganska tungt.
Sen idag så ringde han, för han ville prata för han var frustrerad. Frustrerad över att tjejen knappt hade hört av sig hela veckan... Och det pratade han om med mig.. Det kändes sådär... Jag tycker väl att han borde ha fattat att jag egentligen inte vill att han pratar om det med mig, men han är ju ändå en av mina närmaste vänner, och jag ställer alltid upp för honom... Men jag kom på mig själv att le och hoppas på att det skulle avslutas mellan dem när han sa att han snart skiter i det... Jag kände mig så elak... Vi pratade en lång stund, och han uppskattade det. Han till och med sade att jag hade hjälpt honom att lugna ner sig och han sa "tack för att du finns"... Jag är så himla kluven.... Klart jag vill ställa upp för min vän, men orkar jag lyssna på hans kärleksproblem? Det är ju ändå honom jag har känslor för...

Musicdrug of the week

P!nk - Try

Where there is desire
there is gonna be a flame
Where there is a flame
someone's bound to get burned

Tonights Musicfix

Brandi Carlile - The Story

"I crossed all the lines and I broke all the rules, but baby I broke them all for you"

Todays musicfix

Dire Straits - Romeo and Juliet

"All I do is miss you, and the way we used to be
All I do is keep the beat, and the bad company
All I do is kiss you through the bars of Orion
Julie, I'd do the stars with you, anytime"

.....

Så.... bakis... >.<

Tonights Musicfix

Metallica - The Unforgiven II

Lay beside me, tell me what they've done
Speak the words I wanna hear, to make my deamons run
The door is locked now, but it's open if you're true
If you can understand the me, then I can understand the you

Lay beside me, under wicked sky
Through black of day, dark of night, we share these pair of lies
The door cracks open, but there's no sun shining through
Black heart scarring darker still, but there's no sun shining through
No, there's no sun shining through
No, there's no sun shining

What I've felt, what I've know
Turn the pages, turn the stone
Behind the door, should I open it for you? 

What I've felt, what I've known
Sick and tired I stand alone
Could you be there, 'cause I'm the one who waits for you
Or are you unforgiven too? 

Come lay beside me, this won't hurt I swear
She loves me not, she loves me still, but she'll never love again
She lay beside me, but she'll be there when I'm gone
Black hart scarring darker still, yes she'll be there when I'm gone
Yes she'll be there when I'm gone
Dead sure, she'll be there


What I've felt, what I've know
Turn the pages, turn the stone
Behind the door, should I open it for you? 

What I've felt, what I've known
Sick and tired I stand alone
Could you be there, 'cause I'm the one who waits for you
Or are you unforgiven too?

Lay beside me, tell me what I've done
The door is closed, so are your eyes
But now I see the sun, now I see the sun
Yes, now I see it


What I've felt, what I've know
Turn the pages, turn the stone
Behind the door, should I open it for you? 

What I've felt, what I've known
So, sick and tired I stand alone
Could you be there, 'cause I'm the one who waits
The one who waits for you


What I've felt, what I've know
Turn the pages, turn the stone
Behind the door, should I open it for you? 

Oh, what I've felt
Oh, what I've known
I take this key and I bury it in you 
Because you're unforgiven too

Never free 
Never me

Because you're unforgiven too..

Fredagen den 13'e?

Nej nej, här kör vi på Onsdagen den 12'e! Igår hade jag världens jävla otursdag som hette duga... Den var en sån dag som man skulle stannat i sängen och sparkat sig trött. Anyhow..

För det första blev jag osams med A, vilket gör mig så himla less! Jag fixar inte riktigt att vara osams med folk. Det är bland det värsta jag vet, men samtidigt är jag så jäkla envis. Sen hade jag PMS oxå, så man var ju lite extra känslig >.< 

Lite senare på dagen skulle jag ner och handla lite. Jag cyklar ner till Willy's, köper det jag ska ha, bla ett jättepaket med tvättmedel, går ut och packar cykeln och börjar trampar hemåt. Tvättmedlet hänger jag på styret. Dumt gjort... När det blir dags för mig att cykla över vägen så blir jag först tvungen att stanna för det kommer en massa bilar. Jag ser mig för och börjar cykla iväg igen. På något vänster så får tvättmedlet fart och fastnar i styret, så jag kan inte riktigt styra... Jag är påväg rakt emot ett staket, men lyckas svänga undan från det. MEN, styret viker sig och jag far över styret och får cykeln på mig, och självklart går paketet med tvättmedel sönder... Så där ligger jag mitt på gatan i en korsning med cykeln över mig och i ett hav av pulvertvättmedel. Inte en jävel stannar för att hjälpa mig, och jag VET att det var flera som såg att det hände.. Aja, jag reser mig upp, skakad och skärrad, och börjar efter bästa förmåga skopa upp tvättmedlet. Jag får upp det mesta efter mycket om och men, men det är ju småsten i skiten... FML... 

 Jag tar mig sedan de sista 200 metrarna hem på en cykel som är helt skev... Men hem kom jag. Och blåslagen blev jag. Jag har blåmärken över hela kroppen... But the best is yet to come....

 Runt 19.30 bestämmer jag mig för att nu var det banne mig dags att laga lite mat. Vilket jag började med. Korvstroganoff skulle jag ha. Jag strimlar falukorven och börjar värma på stekpannan, tar löken och ska börja hacka den. Jag har halvslöa knivar så jag läggen kniven emot löken, och håller den i ett stadigt tag med vänsterhanden. Trycker till för att börja skära löken. SLINTER! Sätter kniven i långfingret och skär ett ca 15 mm långt jack, straxt ovanför leden... Det blöder utav bara helvete... Lätt panik infinner sig, och jag blir i stort sätt handlingsförlamad. Vad gör man då? Jo, man ringer mamma... (Tack mamma, för att du finns och står ut med mina larviga utspel, älskar dig!) Hon lyckas efter ett tag lugna ner mig så pass mycket så jag kan börja tänka själv (jag vill gärna tro det iaf) och kan ringa vidare till 1177. Där säger tanten i luren att "ja du måste till akuten i Västevik". Jahapp... Lucky me... Hur sjutton tar man sig dit då från Hultsfred om man varken har bil eller körkort? Jo, man ringer och beställer sjukresa... Jag fick vänta på taxihelvetet i en timme! Och sen tog det ungefär 1,5 timmar till Västervik... Kommer sen in på akuten där, och de får inte upp mig i systemet eftersom jag är helt nyinflyttad och inte FINNS i systemet än... Fantastiskt.. Men det gick bra ändå. Efter ca 15 min i väntrummet kommer det en ganska söt kille och hämtar mig. Han presenterar sig som Victor. Jag granskar honom lite och ser att han är undersköterska. Och han kunde inte vara äldre 18... Han var så liten! Och så ung! Men trevlig var han iaf. Jag får sätta mig i ett rum och det kommer en läkare in efter ca 10 min. Han tittar på fingret en lång stund och bestämmer sig för sen att vi tejpar det bara.. Fine tänkte jag, bara det läker snyggt och jag slipper infektion tänkte jag. Han tejpade och lade om det och det hela var klart på 15 min. De ringde efter taxi till mig så jag kunde komma hem, vilket jag gjorde runt 00.30. Taxichauffören var förövrigt fruktansvärt trevlig. 

Det var min torsdag... Hur var din? 

//Sandy

Första veckan i Hultsfred

Yes! Första veckan i Hultan är nu avklarad. Föreläsningar har varvats med diverse andra aktiviteter som lekar, cykla, brädspel, gitarrspel, filmer, serier, gråta, längta hem och massa annat!
Jag har väldigt blandade känslor om hela grejen, det känns jäkligt skönt att äntligen ha påbörjat mitt liv och göra något för min själv för en gångs skull. Men samtidigt så har jag kastat sig låååångt bort från allt det trygga jag hade i mitt liv hemma i k-håla, och jag vet att jag måste lägga ner blod, svett och tårar för att få något som kan kanske likna den trygghetskänslan... Nu lät det där väldigt negativt.. Men det var inte menat som det. Anyhow...

Jag bor i Hultsfred... Och det är fan dött här... Men stan har ändå sin charm. Jag får ta någon dag här och cykla runt lite för att se om man kan hitta något som tilltalar en.

Första inlägget skrivet. TJOHO!

//Sandy